En bohemisk upplevelse när Martin Scorsese kastar oss tillbaka till Bob Dylans emellanåt kaotiska 70-tal.
Många har försökt rama in Bob Dylan genom åren. Först när det verkar möjligt, så byter han spår och kastar om sin persona. Därför är det spännande när vi i Martin Scorseses dokumentär Rolling Thunder Revue följer hans mest urflippade sida.
Efter ett vansinnigt starkt 60-tal där Dylan gick från att spela folk till rock och fängslande singer/songwriter, följde ännu ett varierat årtionde. Men det var under mitten på 70-talet som Dylan hittade sin stora höjd. Med ett gäng koleriska musiker, och för den delen bara polare, reste han genom världen.
De spelade på små ställen, med stora sällskap på scen. Det var under den här tiden han gjorde sin vagabond-platta Desire, med en av sina största hits Hurricane. Skivan utmärker sig med hotande stråkar och wailande sånger.
Rolling Thunder Revue visar en fin sida av Dylan
Många målar upp Dylan som en hemlig typ, detta eftersom han sällan uttalar sig i media. I den här dokumentären får vi följa den mystiska artisten bakom kulisserna. Vi får se hur fin och inbjudande han är mot de som betyder något för honom. Vi får också se vilken härlig artist han verkar vara att bege sig ut på vägarna med. Många är välkomna, och många väljer att stanna.
Vad gäller själva musiken är det här den bästa live-versionen av honom. Låtarna framförs lika fenomenalt som på skiva och det är svårt att inte svepas med. I melodierna, i de färgstarka karaktärerna på scen. I Dylans briljans. Hans varma sida.
Jag kan bara rekommendera att du viger två timmar och tjugotvå minuter av ditt liv åt det här sprakande musikäventyret. Antingen för att du är nyfiken på att lära känna Dylan, eller för att du älskar hans musikskatt. Det här är riktigt, riktigt bra. Filmen finns att se på Netflix.
Betyg: 5/5
Nicke Sten
Läs också om svensk musik här på Vinylskivan. Vi täcker det mesta, från klassiska betydande verk till nya låtsläpp.
0 kommentarer