Way Out West 2025 bjöd på många kvinnliga huvudakter, musik i världsklass och folkfest. Vinylskivans Moa Andersson blickar tillbaka på festivalen som var och reflekterar över vilka artister som var bäst, men också de hon missade – och ångrar att hon inte såg.
Likt många besökare på Way Out West 2025 såg jag fram emot Charli XCX, kanske mest av allt. Den brittiska artisten har verkligen slagit igenom och tagit världens hjärtan med storm. Under Way out West-helgen avslutade hon fredagen med en timmes spelning på Flamingo-scenen.
Charli XCX stack inte ut
Kanske hade jag för höga förväntningar på spelningen, för tyvärr blev jag inte helt såld. Festivalen äger traditionsenligt rum i Slottsskogen i Göteborg, och slog publikrekord 2025 med 78 000 besökare. Detta var något som utan tvekan märktes under Charli XCX spelning, likaså Chappell Roan. Kanske var det också därför upplevelsen inte blev som förväntat, i kombination med att jag inte kunde fokusera helt och hållet när jag istället behövde tränga mig ut ur folkmassan. Kanske hade andra besökare en bättre upplevelse.
Vi ska inte fokusera på det negativa – för Charli XCX var absolut inte dålig – helhetsupplevelsen blev bara inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Jag har nog aldrig sett så många människor på en och samma plats, inte minst i Slottsskogen. Mäktigt men också lite klaustrofobiskt.
Daniela Rathana var bäst på Way Out West 2025
Mitt under en spelning, jag minns inte exakt vilken det var (kanske var det Lola Young), slog det mig hur många kvinnliga huvudakter Way Out West hade i år. Till skillnad från andra svenska festivaler präglades denna av stora svenska akter såsom Daniela Rathana och Molly Sandén, men också internationella som Chappell Roan, Charli XCX och PinkPantheress. Det var både härligt och häftigt att känslan som infann sig var att festivalen främst dominerades av stora kvinnliga akter. Bara det i sig var en av faktorerna jag verkligen uppskattade.
Som jag nämnt i en tidigare artikel här på Vinylskivan var min topp ett på årets Way Out West Daniela Rathana. Något som verkligen har etsat sig fast var att få bevittna “Where Stippers Go To Die” live (det var magiskt). Men jag måste också hylla Molly Sandén, som inte gjorde publiken besviken med sin otroliga röst.
Akter jag missade – och ångrar att jag inte såg
Det finns akter som jag missade, och i efterhand känner jag “varför”? Jag hade till exempel mer än gärna sett Waterbabys “Stockholmsvy”, Mk.gees “Rockman” och Mwana. Jag får helt enkelt skylla mig själv – och nästa år får jag hålla bättre utkik på schemat för att inte missa en enda akt som är viktig.
Vilken akt under Way Out West var din favorit? Redan nu kan man även förbereda sig inför nästa års festival, som enligt festivalens arrangör äger rum mellan 13-15 augusti 2026 i Slottsskogen.
0 kommentarer