I helgen var det äntligen dags för Way Out West i Göteborg. Många har väntat och längtat efter att augusti ska infinna sig, endast för att man har sett fram emot festivalen – som dessutom slog publikrekord för fjärde året i rad. Vinylskivans Moa Andersson reflekterar över sitt festivalbesök.
Chappell Roan, Avantgardet och Little Simz. Det var blandade fläktar under årets upplaga av Way Out West 2025 – en festival som jag personligen kan tycka hade något att erbjuda alla olika smaker. Det bjöds på flera olika genrer, från rapp till rock, folkkära svenska artister som Daniela Rathana och Molly Sandén, men också världsartister som Charli XCX. 2025 års festival ägde som vanligt rum runt om i Slottsskogen i Göteborg som dessutom slog publikrekord med 78 000 besökare.
Vi på Vinylskivan var på plats för att ta tempen och dra vårt strå till stacken som är landets musikbevakning.
Way Out West 2025 överraskade
Att gå på festival är något alldeles extra, oavsett storlek och hur många som besöker den. Det som är gemensamt för alla festivaler är att alla besökare är på gott humör, det är härlig stämning och det bjuds på livemusik – och det är det inte mycket som slår. Och mot alla odds bjöd även Göteborg på strålande sol under festivalhelgen!
Jag har aldrig besökt Way Out West tidigare och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag förväntade mig. Jag hade såklart kollat in line-upen och hållit utkik på alla väderappar för att förbereda mig. Vid första anblick tyckte jag inte att festivalens line-up var särskilt stark, kanske var det också just därför jag inte visste vad jag skulle förvänta mig. Trots att jag hade förhoppningar om några bra konserter i kombination med regnkläder och lera, överraskade verkligen Way Out West mig med flera akter.
“Rysningar och gåshud”
Jag ska inte ljuga, jag är en person som älskar musiken som spelas på radiokanalerna och därav såg jag fram emot flera svenska akter. Jag får ofta höra att min musiksmak inte är särskilt unik, och inte gör väl det något. Vi är många som exempelvis älskar Molly Sandén, inklusive mig själv (och jag kan lova att hennes album “Större” spelades på hög volym i hörlurarna i många timmar under mitt första breakup). Jag är helt enkelt en riktig sucker för svensk pop, något som inte var en besvikelse under festivalen.
Under småtimmarna på lördagen satt jag och mina kollegor och diskuterade våra topp tre akter. Det var blandade åsikter – någon tyckte att Little Simz var överlägset bäst, medan någon annan älskade Avantgardet.
Min topp ett var utan tvekan Daniela Rathana. Hon är något alldeles unikt och utom sin art, med en röst så bra att det inte går att beskriva med ord. Det var rysningar och gåshud genom hela hennes timme på scenen Flamingo. Jag tror att många besökare var väldigt nöjda med helgen, som avslutades på topp med Chappell Roan – som gjorde absolut succé trots regnet som öste ned från himlen.
Redan nu har Way Out Wests arrangör meddelat att festivalen kommer tillbaka med sin 18:e upplaga nästa år, med planerat datum 13-15 augusti 2026. Jag kan konstatera att Way Out West 2025 inte var vad jag förväntade mig – det var bättre. Och jag ser fram emot att göra en repris nästa år!
Moa Andersson
0 kommentarer